Jag har fått mina svar, äntligen. Redan har saker börjat falla på plats här & där… Mina manodepressiva drag som tidigare diagnostiserats som precis det är i själva verket (som jag misstänkte tidigt) vanlig problematik hos personer med ADHD. Jag går lätt upp i varv och stannar där, får massor gjort & mår rätt bra eftersom jag inte hinner tänka så mkt. Sen när jag är utmattad går jag in i väggen, då kommer ångesten & grubblerierna. Då tänker jag för mycket, som jag så ofta konstaterat. Livet faller samman på bara några dagar…
Däremellan verkar allt normalt, men så är inte riktigt fallet. På skalan är jag förvisso ‘normalbegåvad i övre genomsnittet’ men under genomsnitt gällande snabbhet & utförande. Alltså smart, men har svårt att komma till skott. Var för sig funkar mina egenskaper rätt bra, men när jag måste kombinera dem får jag svårt.
Dock säger de att jag har kompencerat mina brister bra genom att bli bättre på andra områden där jag varit stark redan från början.
Sen har vi muren jag känt hela mitt liv mellan mig & andra, muren jag trodde jag hade byggt själv… Jag är född med den. Den är en del av mina autistiska drag, vilket förklarar varför jag aldrig kunnat välja bort den. Och varför jag så ofta känner mig som ett ufo i jämförelse med min omgivning.
‘Du tänker på så konstiga saker’ brukar jag få höra. Jag har inte förstått det förns nu… För det är sant, jag tänker inte som de flesta andra.
Så här långt känns min diagnos bra, den har hjälpt mig med mitt pussel & förhoppningsvis kanske den kan hjälpa andra att förstå mig också.
